FriskaSteg start

”I en liten exklusiv grupp…” står det varje år i presentationen av Må bra-vandringen. En liten exklusiv grupp så att alla ni deltagare ska få det NI behöver och inte försvinna i mängden av gruppen. I år är ”liten exklusiv grupp” sannare än någonsin. I år är det Covid-19 restriktioner som gäller och gruppen är exklusivare än förr med färre platser. Vill du komma med bör du inte vänta för länge med att boka. För att ni som kommer med på vandringen ska få njuta av fjällen på ett säkert sätt, få koppla bort vardagstankar och få fylla på med positiv energi i en tid då många behöver det mer än någonsin är vi färre. Vi är mer medvetna och håller fysiskt distans och, är jag övertygad om, kommer att få en väldigt positivt och speciell Må bra-vandring.

STF har strikta regler och jag har redan bokat våra platser. STF:s regler begränsar antal samt tid i de allmänna utrymmena så som i det trevliga storköket. Detta har fått mig att tänka i nya banor och i år kommer vi att vara ute på fjället längre på dagarna och vi kommer även att lägga in kvällsmeditation med vidunderlig utsikt. Eftersom vandringen ligger några veckor tidigare än normalt kommer kvällarna att vara ljusare så förbered er på spektakulära upplevelser. Bastun är av självklara anledningar stängd men den fina badsjön har inte torkat och en spegelblank eftermiddag inbjuder den till kallbad och andningsövningar. Inte lika isande som ett vinterbad men nog så uppfriskande och perfekt för att utmana och observera andning och avslappning.

Har
du någon gång känt för att stänga ner allt? Att ta semester från vardagen,
jobbet och alla dina åtaganden? Både de roliga självvalda och de där du gör
bara för att det förväntas av dig.

Egentligen
vet jag inte om någon saknat mina inlägg här på sidan. Om någon varit här och sökt
inspiration eller bara funderat på om något spännande är på gång. Eller är de
flesta så inställda på Facebook så det är där alla kikar in? OM så är fallet så
har ni ju i alla fall fått något litet livstecken från mig. Har ni dessutom Instagram
och följer FriskaSteg där så har ni fått några fler livstecken.

Det
här året (eller redan förra?) har jag prioriterat MIG SJÄLV. Det började byggas
på lite pö om pö och tillslut kände jag bara att ”Nä, jag tar hand om mig själv
och resten får komma när det finns energi. De som behöver mig kommer att höra
av sig.” och så blev det

Det
är lustigt för jag vet precis hur allt började, rätt fånigt faktiskt. Det började
med att en… bekant (För vi hann nog inte bli vänner) pratade om sin besvikelse
över vänner som sviker och någonstans där kände jag att det var mig hon menade.
Att det var jag som svikit. Hon sa det inte rakt ut så kanske menade hon inte
mig.

Fel
nr 1 av mig, att ta på mig en känsla som hon kanske inte riktade till mig. Eftersom
jag nu kände som jag gjorde och inte förstod varför så blev jag frustrerad och
tänkte skriva ett långt och insiktsfullt inlägg om att vara SVIKEN, BESVIKEN,
FÖRBISEDD. Men eftersom jag även kände att en annan person, rätt så nära,
nyttjade sin position på ett sätt som hon tidigare visat förakt för när andra
gjort det samma så späddes det på. Med AVUNDSJUKA. Att hon dessutom kommit in
på min planhalva och nu kunde göra saker som inte jag kunde fastän jag varit
här så mycket längre. Jo, mer frustration som jag inte uttryckte utan behöll inom
mig. Tänkte skriva om det också.

Fel
nr 2. Varför ta till mig sådant som jag ändå inte kunde tänka mig att göra?
Släpp det!

Alla
dessa ”tänkte skriva” utan att jag kände varken skrivarlust eller att jag hade känslan
helt klar med BESVIKELSE, AVUNDSJUKA, FÖRBISEDD gjorde inte saken bättre utan
jag fick bara krupp av att inte kunna. Fast jag tror att jag inte riktigt ville…

Men
något fel kan lätt bli rätt – och rätt är så mycket större än att tänka fel! I
alla fall om man väljer att se det så. Så, NU är jag tillbaka . Har hunnit med att prioritera in en bok så om ca 5 veckor
kommer min fjärde bok ut. Japp, den handlar om vandring den också.

Fler
och fler inser att träning inte är något tråkigt man ska klämma in i schemat,
jäkta till och må dåligt över för att man inte hinner med. Istället har träning
blivit var mans möjlighet till umgänge, upplevelser och hälsa. Japp, precis så
är det

Visst,
du som tränar för att prestera, som har ett tävlingsmål (mot dig själv eller
andra) måste givetvis fokusera och träna grenspecifikt till stor del men alla
vi andra…. Vi som inte hittat något mål, som inte gillar att tävla, som bara
tränar som motion – för hälsan. Vi kan definitivt rensa i kalendern och göra
många saker samtidigt.
Samla gänget och gå ut och promenera!

Boka
in en skogsvandring med kompisarna och prata igenom allt det där ni inte hinner
annars. Ta med partnern ut och cykla och styr kosan till ett café som det tar
en timme att cykla till så får ni mycket bonustid tillsammans. Vilken
naturupplevelse skulle du vilja hinna med i sommar? Fundera och fråga sedan
någon i din närhet om den vill hänga på. Tränar ni på fjället? I älven? På
ängen? Naturen är hälsa för kropp och själ. Och så alla bonusar då… Jag och en kompis simmar i sjön, det blir inte så mycket snack men ändå mer än man tror

När
jag var liten ville jag bli bibliotekarie. Det var en helt självisk önskan för
jag ville sitta i det där rummet med alla de där böckerna, läsa sida upp och
sida ner. Sluka bok efter bok. Första praon vi gjorde var på skolan och jag
valde förstås bibblan. Under den vecka jag var där fick jag inte läsa en enda
bok. Visst fick jag läsa OM en del böcker, läsa baksidor och organisera dem i
rätt hylla. Men inte bläddra, fångas, läsa lite eller läsa hela boken. Valde
som ni vet ett annat yrke.

Sedan
kom internet. Plötsligt ”bor” jag i det där biblioteket, trots allt. Mitt
kontor har hyllmeter av böcker och i datorn… Japp, där i datorn finns mer
att läsa och lära mig än jag någonsin kommer att hinna med. Dessutom så nära,
så nära. Just där, i närheten, kommer tidstjuven in. Det gäller att skilja på
tidstjuv och energitjuv. På Måbra-vandringarna jag arrangerar i Vindelfjällen
varje höst(31/8-3/9 i år) är det ett givet ämne. Sortera ut, hitta möjligheter
men framför allt erkänna vad som är vad. Internet är en tidstjuv för mig,
Facebook en energitjuv. Alltså kan jag vända på mitt timglas och tänka ”En
vändning sedan öppnar jag inte en ny sida/länk.” Måste förstås erkänna nu direkt att det ofta blir
två vändningar. Facebook å andra sidan väljer jag att inte öppna alls många
dagar eftersom det är en energitjuv som ofta får mig in på negativa tankar. Får
mig att bli irriterad trots att jag inte kan påverka, får mig att bli
frustrerad och uppretad i allmänhet. Ibland även utan att jag först märker det.

Att googla
är häftigt, ibland hitta man ”fel” men kommer ändå rätt på något sätt, hittar
bra sidor jag inte visste jag ville veta mer om. Som tur är har jag ett talesätt
som jag försöker leva efter –ibland. ”Den
som aldrig går vilse får inte se något nytt” – det gäller både stickspår på
nätet, stigar i skogen och även människor jag möter – pratar jag aldrig med
andra än mina vänner så får jag ju aldrig höra nya vinklar.

Häromdagen
sökte jag på dieter – 5:2 men också 16:8 men kom inte håg vad den egentligen
hette så jag kom in på 6:1 (vs. 24-7 ) – väldigt intressant. Kräver definitivt sitt eget
inlägg och det lär komma men sammanfattningsvis handla det om att lägga in ett
vilodygn för att bryta vardagsmönstret. Att välja en XX-fri dag i veckan för
att balansera upp de andra ständigt uppkopplade dagarna utan ro. Jag blev
förstås tvungen att googla Tomas Sjödin som myntat uttrycket och låna hans bok Det är mycket man inte måste, på
biblioteket. Så härliga tankar, så skönt att någon annan sätter ord på dessa
tids- och energitjuvar. På alla dessa saker man gör som bara tar upp ens tid
utan att egentligen ge något av substans tillbaka. Nä, mera strömavbrott i
vardagen!

Oftast
är det de små sakerna i vardagen som gör en så otroligt glad, inspirerad,
muntrar upp. Det är bara det att vi ofta glömmer bort just de lilla eftersom vi
kan tycka att det är för litet för att betyda något. Hur litet är inte ett
telefonsamtal egentligen? Men om som ringer är någon du inte pratat med på
väldigt länge så betyder det där lilla telefonsamtalet plötsligt väldigt mycket
för dig.

För
någon vecka sedan fick jag att litet sms efter ett träningspass jag höll. Det
var i och för sig lite längre än de vanliga 2-3 meningarna som ett sms brukar
vara men ”litet” ändå. För mig var det däremot riktigt stort, budskapet fick
mig nämligen att växa en hel meter. Att få bekräftat att man är uppskattad som
instruktör, att få höra att man gör så deltagaren vill utmana sig och ta i lite
extra, att få höra att man hjälpt någon nå ett mål betyder väldigt mycket. När
någon verkligen säger högt den där komplimangen/tacket blir det ju så mycket
tydligare och man blir så mycket gladare, även om man innerst inne alltid
inbillar sig och tror att alla är glada och nöjda.
En espresso på trappan med älsklingen är en riktigt stor liten sak för oss.

Förgylla
dagen med att göra små positiva saker för andra gör att mycket skvätter
tillbaka på en själv och man blir glad för att man gjorden någon annan glad.
Men ibland (typ varje dag) bör man tänka efter vad som gör en själv glad och
tacksam. Fundera över vad man har i sitt liv som man är glad och tacksam över.
Genom att synliggöra allt det positiva man har, blir det tydligt (som
deltagaren som sa ”tack”) och man bekräftar att livet har positiva inslag. Även
i en nattsvart dag finns något att vara tacksam för och som du kan se fram emot
att fotstätta utveckla, njuta av eller skörda.
Jag är tacksam för att jag ändå kan använda foten till nästan allt.

Om vi
aldrig utvärderar vår dag, vårt liv är det omöjligt att ta medvetna beslut om
vilken riktning vi ska ta. Om vi inte tydliggör vad vi är tacksamma för ser vi
inte åt vilket håll vi vill gå utan flyter bara med den grå massan. Vad är du
tacksam för?

Fundera
till morgonkaffet på 3 saker du är tacksam för, avsluta dagen med att tydliggör
vilka saker som hänt under dagen som du är tacksam för. Eller som en fördetta
kund till mig sa: ”10 minuter tacksamhet på morgonen boostar en för hela dagen!”
Tack för den påminnelsen Helen!
Jag är tacksam för att solen skiner där ute trots att jag sitter och jobbar här inne. Jag är tacksam för att det har varit en ordentlig vinter. Jag är tacksam för att vintern inte tagit slut än!

”Hjälp!
Vad ska jag göra nu när inget händer längre? Det gick så bra i början men nu…
Inget!” Ungefär så låter det ofta och ofta har det med viktminskning att göra.
Ibland med konditions- eller styrketräning men inte lika ofta. De som kommit
igång med att träna har (ibland) lite bättre tålamod än de som jobbar med en
viktfråga där man vill se konstant resultat tills man är nöjd. Kom dock ihåg
att i ALLT du företar dig, så får du ett stort utslag med positivt resultat i
början när det finns mycket att jobba på. Sedan kommer du till en platå när kroppen
vant sig vid det nya. För att fortsätta utvecklas behövs nya tag, nya vinklar
och ingångar. Och det är då man står där och stampar i frustration. I värsta
fall lägger man av för ”Det händer ju ändå inget!” Istället för att hitta de
nya ingångarna, sätten att jobba vidare mot sitt mål.
Jag hittade denna beskrivning av vägen mot sitt mål. Väldigt talande! Eller vad tycker du?

Enda
sättet att sparka igång processen är att ta nya tag, nya vanor och banor.
Oberoende av vad man utsätter kroppen för så vänjer den sig och därför måste du
ut ur din bekvämlighetszon om och om och om och … just det om igen!

Kvinnan
jag träffade och hade ett alldeles för kort samtal med var uppgiven. VAD skulle
hon göra?! Trots endast två morötter till lunch (?!!) inget resultat på vågen.
Inte konstigt tycker ju jag. Visst går man ner de första dagarna men sedan…
Kroppen vänjer sig, går in i viloläge och förbrukar vad den får och ser till att
gå på sparlåga. Får den bara två (!?!) morötter går den definitivt in och
sparar både på allt den får men ser till att inte bränna lika mycket på
aktiviteterna heller. Plötsligt gör du alltså samma arbete men kroppen
förbrukar mindre.

Nä,
sparka istället igång ordentligt, ut ur bekvämlighetszonen och se till att röra
på dig så det känns. Mat äter man ordentligt, vettigt och lagom. Ät allt men
inte mycket och var försiktig med socker och salt.

Glöm inte
att motionera – rör på dig – öka takten – se till att SVETTAS! Igen –> rör
dig utanför din bekvämlighetszon

Om
alla som promenerar för hälsans skull, skulle ta och klä på sig aningen mindre
och öka takten istället. Ha tillräckligt lite kläder på sig så att de 1) måste
öka takten för att hålla värmen och 2) inte känna obehag av att svettas
eftersom man är klädd för att kunna svettas. Då, då skulle resultaten komma i
både kondition och välmående. Har
DU någon fundering på hur du ska ta dig vidare från din platå? Hör av dig så
kanske jag kan hjälpa till.