FriskaSteg start

Ibland
blir jag både glad och skrämd på samma gång. Speciellt när det kommer en fråga
om att ”träna” barn. Eller i rättvisans namn så var det en fråga om att
aktivera, uppmuntra ett barn. Först blir jag förstås glad och stolt över att
föräldrarna frågar mig, sedan börjar jag fundera på vad som är problemet –
egentligen.

Barn
borde väl ha hur mycket spring som helst i kroppen… eller?

Dessa två killar har hur mycket
spring i benen som helst och följde med på en fjällvandring.

Och
föräldrarna?! Visst gör väl föräldrar någon aktivitet med barnen, går på
utflykter eller till lekparker eller… inte?

Det
enklaste sättet att aktivera barn är ju att faktiskt umgås med dem, göra någon
fysiskt tillsammans. Göra utflykter i skog och mark med sina barn, fara och
fiska eller bara gå en omväg till en fin plats att där man kan grilla och äta
lunch/middag istället för hemma i köket. På så sätt får men dessutom gemensamma
upplevelser och minnen, har naturliga diskussioner hemma inför och efter.
Dessutom är det så lätt att både prata och vara tyst när man rör på sig i
naturen.

Mat smakar ju som bekant alltid
gott utomhus och när man gjort sig förtjänt av den

Mitt
förslag till den här föräldern var att först och främst prata och försöka komma
på vad barnet faktiskt vill göra för idrottsaktivitet och som nummer två att
strunta i allt vad träning heter och hitta på äventyr i stället. Äventyr
tillsammans med hela familjen eller ibland bara den ena föräldern när pusslet
inte funkar. Förra gången jag gav rådet om ”Äventyr som träning” var det en
mamma som jag coachade och som behövde långa pass men inte ville prioritera
bort tid med barnen (en eloge till henne tycker jag). Eftersom barnen var så
pass stora och själva idrottade blev hennes långpass just ”Äventyr”. Hon skulle
tillsammans med resten av familjen ge sig ut på en upptäcktsfärd och hon skulle
bära en liten packning som extra vikt/träning. Det kunde vara upptäcktsfärder
till ett naturreservat, till en fin fors eller badstrand eller bara ”gå omkring
i skogen”.

Vem får inte en massa frågor och
funderingar när man hittar en bävers arbetsplats?

Detta
är en suverän aktivitet för både partners som inte ”hinner” med varandra, för
förälder – barn som egen tid och även för syskon eller kompisar. En
upptäcktstur, en liten äventyrstur även om den bara är i närområdet ger så
mycket mer än motion. Den ger gemenskap, gemensamma minnen och tid att prata
och påminnas efteråt.

När du ändå är i skogen så ta dig tid, se det lilla

Just
att det finns så mycket runt hörnet att uppleva gjorde att jag och Håkan gjorde
en artikelserie till Friluftsfrämjandets medlemstidning Friluftsliv förra året
med temat ”äventyr runt hörnet”. Riktigt skoj och något jag vill rekommendera
alla er som behöver både motion och kvalitetstid med någon – Ge er ut på ett
äventyr!

Sommar
och sol. Långa lata dagar och perfekt för att komma igång med nya vanor och
rutiner. Men ack så fel.

Har du hittat balansen i sommar?

Det
är nog många med mig som inför sommaren inbillar oss att ”Nu, nu ska jag ta tag
i det där och komma in i bra vanor.” Men när sommaren, eller i alla fall
semestern är slut så har man inte kommit mycket närmare de goda vanorna. Inte
så konstigt för hur ska man kunna skapa nya vanor när inga vanor finns? För
handen på hjärtat, hur många av er har samma vanor på semestern som annars?
Många är ju inte ens på samma ställe som vanligt!

Sol,
värme och lata dagar.

Den
här sommaren har än så länge inte bjudit på mycket till sol här hos mig. Värme
har det inte heller varit så snön ligger tjockare än vanligt på fjället där vi
hade tänkt ta oss fram. Lata dagar har det absolut inte varit för sommaren är
liksom högsäsong. En bunt friluftsreportage ska genomföras, några
personporträtt till det och så lite guider av olika slag. Träningsprogram
skrivas och evenemang planeras. Av någon underlig anledning verkar många tro
att de ska kunna förändra sina liv under sommaren ”då är man ju ledig” som de
säger

Under
en vandring som inte heller blev som den skulle eftersom snö låg tjock satte
jag mig ner och funderade. I och för sig funderade jag hela tiden jag vandrade
för jag tänker liksom bäst när jag går – meditation i rörelse – men vad jag så sakteliga
insåg är att det inte är någon idé att bygga grunden för sina drömmar under
semestern för de blir bara… luftslott.

En paus på fjället för att låta
verkligheten sjunka in

Bättre
då att drömma och sedan sätta tänderna i verkligheten när den faktiskt kommer,
när man är hemma igen och det finns vanor som går att jobba med. Det är då, när
skymningen börjar sänka sig igen som det finns något att jobba med. Det är när
vardagen är verklig det går att börja göra förändringar och bygga grunden för
de drömmar man drömt under sommarsolen. Känner du för att låta tankarna vandra
och hitta balans och lugn så följ med på Må bra-vandringen i augusti. Lovar att
det där och då finns energi för att starta bygget av dina drömmar.

Vi var på helt rätt ställe utan att veta om för några veckor sedan
men tyvärr på annat uppdrag så någon hinderbane-tävling fick jag inte se, dock
några hinder. Toughest ICE Skulle ha varit riktigt
intressant att se från sidan av. Se deltagarna ge sig i kast med hinder i ett
klimat jag är van vid men hur är det att klara hindren?

Visst, man kan välja att väja/ge upp och få strafftid istället
men… En hinderbana är ju till för att man bara ska ÖVER hindren. Utmana sig själv och klara av något som är i vägen på
det raka, enkla spåret rakt fram. En hinderbana är en rätt så bra symbol att ta
med i vardagen. För visst har vi alla en hinderbana av ett eller annat slag att
ta oss igenom varje dag. Det är bara en fråga om hindrena är något vi ser fram
emot att ta oss an, ta oss över och förbi. Eller om hindren är något vi gruvar
oss för, bävar inför och mår dåligt av att se.

Vilka är dina vardagshinder? Fundera över din
hinderbana och vilka strategier du behöver träna på för
att ta dig över dina hinder. Föreställ dig den dag då du tar dig från start till mål och bara flyger
över hindrena utan att de lämnar skrapsår och blåmärken. Hinderbanan kommer du
aldrig ifrån men du kan välja hur du ser på den och hur du förbereder dig för
den.

Mer hälsostress… det är lätt att bli stressad över alla nya rön
som kommer om hälsa och välmående men innan du stressar upp dig så fundera på
varför du blir stressad. Är det så att du faktiskt behöver förbättra din vardag
för att må bättre och få bättre hälsa eller lever du redan sunt och gott? Så
gott att du kan skumma igenom detta inlägg och tänkta att ”Precis! Så gör jag
ju redan.”

Ett av de senare rönen som spär på hälsostressen är detta med
stillasittande. Vet du att det är värre att sitta i timmar och sedan ”idiot-träna”
en timme eller två än att röra på sig kontinuerligt men aldrig ”träna”? Alltså,
långvarigt stillasittande varje dag innebär en större risk för de flesta av
våra folksjukdomar oberoende av övrig fysisk aktivitet. En stor studie på över
200 000 personer i Australien visade att de som satt i mer än 11 timmar per
dygn löpte 40% större risk att dö i förtid jämfört med dem som satt ca en
tredjedel av den tiden.

Ett lätt botemedel är förstås att röra på sig, eller i alla fall
resa på sig för det räcker med korta bensträckare här och där så få inte panik.
Ha inte allt så välplanerat bara Se till så du måste gå till
skrivaren, ta gärna en extra sväng till tvättstugan för att se om tvätten är
klar istället för att vänta en halvtimme och vara säker. Parkera längst bort på
parkeringen så du måste gå tio meter extra. Ställ dig upp när du pratar i
telefon istället för att sitta vid skrivbordet. Även om du inte har ett höj-
och sänkbart skrivbord kan du stå upp när du öppnar och läser din e-post, sitt
när du skriver svar. Varför ringa/maila till en kollega i rummet bredvid? Gå
dit och prata ansikte mot ansikte. Stå och ta en kaffe med vännerna/kollegor
istället för att sitta ner och när ni har något att diskutera ta en promenad.
Om jag fick införa EN sak i arbetslivet skulle det vara att ha promenad-möten.
Att under en promenad diskutera det som ska diskuteras för i rörelse flyter
både tankar och idéer friare än nedsjunkna i en stol. Dessutom får alla en
liten endorfinkick som ger mer energi även efter mötet. Så, stirra dig inte
blind på om du hinner träna eller inte utan se till att du i alla fall slutar
sitta still för länge!

Vad
lagar man för mat med curry? Det är nämligen ungefär så mina tankar gått inför
varje måltid som lagas här hemma sedan början av februari. Jag har insett att
jag vill rensa i röran och även spara lite pengar och de två går hand i hand.
Jag rensar i röran genom att organisera upp, göra bort, städa bort, göra klart,
välja om. Helt enkelt rensa i överflödet och fundera på vad jag behöver, vad
jag vill ha och vad jag INTE vill ha.

Helt
krasst. Hur mycket saker har vi inte liggande runt om oss som tar upp tid,
energi och inget ger oss något meningsfullt och positivt tillbaka. Saker som
kanske ger oss dåligt samvete för att vi inte använder dem, eller saker som vi
flyttar runt för att de inte får plats och framför allt inte har någon plats i
våra liv? Saker som ger oss dåligt samvete för att…?! Och har kanske du
liksom jag, saker du kan använda istället för att köpa nytt? Varför konsumera,
tära på resurserna när vi troligen har något likvärdig hemma i gömmorna?

Mitt
rensa i röran-projekt är en kul grej jag brukar ägna mig åt någon gång då och
då eftersom jag aldrig känner att jag vill göra det till 100 % utan väljer låta
det gå en tid, en månad… en tidningskorg… eller tills skafferiet gapar rätt
tomt

Just
nu har jag två projekt på G. En köksrensning där jag bestämt mig för att inte
handla mer än frukt + grönsaker + mejeriprodukter och istället laga mat av det
som finns. Både för att spara på hushållsekonomin lite men mest för att rensa
bland alla matvaror som jag har en tendens att handla på mig (Jag ÄLSKAR att gå i
mataffärer!) Jag kikar på burkar och paket och funderar… Hmm, här är det
slattar kvar, lika bra att använda upp curryn så jag har en färsk och fräsch
sedan. Köttbullar i curry & banan sås till ris. Riktigt snabbt och gott. Borta
är nu också den kondenserade mjölken som troligen hade kunnat gå ut av sig
själv snart. Den rörde jag ihop med alla småbitar av bak-choklad, blockchoklad
och aningen fin-choklad och simsalabim! Där hade vi godis för hela månaden, tack Linn för receptet! Paketet
med helt bovete som jag aldrig verkar komma mig för att använda blev till en
riktigt god frukostgröt med blåbär.

Jag
har påbörjat en tidningskorg också. Fast det tar lite tid, för tidningar är
något jag har svårt att slänga. Det har väl med min vetgiriga ådra att göra för
det finns ju så mycket bra att veta, att kunna, att använda… Men nu tar jag
alltså en tidning och läser den från pärm till pärm. Slår upp saker på nätet
som är intressant och som jag vill lära mig mer om, skriver upp reportageidéer
som jag får för det är ju min stora brödföda det här med att skriva. Och så
recepten har jag bestämt mig för att INTE klippa ut. Istället lagar jag dem
direkt och sedan bestämmer jag om det är värt att ha kvar eller kasta. Någon som
vill ha några kg gamla tidningar?

Hur
ser din ”röra” ut? Nu är det dags att fundera på om det är i dina hyllor och
lådor eller i din kalender du ska börja rensa för när vårsolen lyser ser man
saker mycket tydligt

Visst
är det konstigt att det inte går att säga nej och bli respekterad? Trodd? Tänk dig att du
får en inbjudan till en middag och så tackar du som vanligt ja utan betänketid.
”Vad kul! Då syns vi vid 19-tiden!” säger den som bjudit dig och så är det klart
med det. Ingen fråga om du hade något annat som du får flytta/ställa in, inte
någon följdfråga hur det kan komma sig att du är ledig på kvällen. Hade du å
andra sidan sagt Nej tack, det funkar
inte. Så är sannolikheten stor att du hade fått en massa frågor som ställt
dig mot väggen tills du känner så mycket stress och vanmakt att det är enklare att byta svar.

Varför
inte? Vad ska du göra? Det kan du väl skjuta upp? Måste du göra det nu? Etc etc
haglar över dig. Och ve och fasa, tänk om du din anledning hade varit att du är
trött och vill kura upp dig med en bok, eller att du planerat att ta tag i
något som legat efter ett tag – städningen kanske? Något sådant svar hade
absolut inte dugt utan att vederbörande hade tagit illa upp och fått dig att må än sämre.

Inte konstigt att man kör slut på sig. Att så många har
både tidsbrist, är stressade och på gränsen till deprimerad för att de ”aldrig
hinner med” allt som ska göras.

Ni
som såg Skavlan härom veckan med Svend Brinkmann, författare till boken Stå
emot, (tyvärr bara på norska än så länge) kanske log lite igenkännande.
Jag gjorde då det. Mycket klokt var det när han poängterade att vi behöver vara
lite negativa oftare. Säga nej, inte haka på allt utan eftertanke om det
verkligen är vad du vill och har tid med samt energi för. Att få de saker vi gör att bli speciella och uppskattade istället för ännu ett ”måste”, något som stjäl energi.

Jag
var inne på det här med att tänka efter före – att kunna vara lite negativ– i ett
tidigare inlägg. Att kunna säga nej utan att för den skull vara negativt
inställd.
Läs, begrunda och fundera. Vill, orkar du och har du verkligen tid för alla
dina aktiviteter och åtagande? Trivs du med dem och är de givande? Vore det kanske bättre för dig själv, din
fysiska och mentala hälsa att sålla lite och säga nej till några saker? Inte
för evigt men i perioder. Bli periodare, vet ja!

När snön faller vit men våt förstår jag att folk klagar. Men när det är stora lappvantar som faller långsammare än dun och lika stora som dunet som flyger när man skakar en sämre dunjacka då man försöker få den luftig. Tacka vet jag den snön

Förra vintern hade vi en riktigt trevlig smällkall tur i Muddus nationalpark. Snöskor på, goa vänner med och så ordentligt med både kläder och mat i ryggsäckarna. Eller vad sägs, skulle inte du också trivas när omgivningen ser ut så här?

Turen var ett jobb vi gjorde till SJs tidning Kupé och du kan läsa här om vår Midvintervandring.

Mat vid elden blir det givetvis men innan elden ger värme gäller det att behålla den man har för dem som inte gräver eld/mat grop.

Att snösko är skoj, enkelt och börjar bli väldigt stort märks på alla reportage vi får göra med just snösko.

För Friluftsfrämjandets tidning ”Friluftsliv” gjorde vi tidigare detta jobb.

Skidor i olika variantar dominerar fortfarande (och alltid) vinteraktiviteterna men snösko är inte dumt, speciellt inte för dem som inte åker skidor. Kan du gå kan du gå med snöskor. Jag lovar!

Det
är valtider så mycket oftare än vart fjärde år. Dagligen ställs vi inför val,
stora –små –lätta –svåra. Ibland tror vi att vi valt det lätta och det visar
sig vara mycket mer betungande än vi trott och ofta, alldeles för ofta,
undviker vi att göra ett aktivt val utan flyter bara med. Men det är att välja
det också.

Vi
har ofta svårt att välja bort, välja vila och lugn av rädsla för att missa
något. Resultatet blir att vi jäktar från den ena aktiviteten till den andra,
aldrig får vi ro för vila och återhämtning. Heller inte möjlighet att ta tillvara på tillfället som dyker upp. Att jämt vara i farten, vara
uppkopplad, vara med, vara på hugget gör att vi binder upp vår tid så mycket
att vi knappt har ro i kroppen för att verkligen umgås, prata och lyssna med
dem vi bundit upp vår tid med. Vänner, kollegor eller kunder.
Rör sig livet för fort? Kanske dags att sakta ner, njuta, ta vara på livet…

Genom
att vara medveten om sina val; välja bort ibland, välja annorlunda ibland, gör
att vi kan skapa tid för lugn och ro. Tid att vila upp oss på, och då menar jag
inte att man automatiskt sitter i soffan eller ligger kvar i sängen även om det
också behövs -ibland . Väljer vi ”dö-tid” skapar vi utrymme för uppbyggnad,
tid för återhämtning och energiuppladdning som får oss att orka igen. Frigör vi
tid genom att välja ”dö-tid” någon gång här och någon gång där, bränner vi inte ut oss utan
får tid att göra klart och göra bort istället för att stressa från aktivitet
till aktivitet. Det är ju inte lugnet som får oss att må dåligt utan stressen
över att inte hinna det där som vi faktiskt inte hinner när dagen är helt
uppbokad men som vi ändå bokat upp oss på att göra…

På söndag (10/8) kl: 9.30 tar vi på oss kängor eller löparskor och upptäcker den nya vandringsleden runt Harads. Samling utanför sporthallen!

Ca 10 km och fin-fint väder så ta med dricka och gärna långa tights för det kan vara lite goa’ hallonbuskar på något ställe, om nu inte grabbarna kört ner dem som de lovat

Funderar
du ibland på vad du är bäst på? På vad din dolda talang är? Eller på hur du ska
få möjlighet att bli så bra du kan på just det du vill bli bra på? Att inte
låta sin talang få näring och de bästa möjligheterna att växa och utvecklas är
i mycket ett slöseri, slöseri med resurser och möjligheter.

Detsamma
gäller rörelse och aktivitet. Att ha möjligheten att låta våra kroppar vara
aktiva och i rörelse som vi är skapta för är något fundamentalt naturligt i
motsats till den vardag vi ofta har i nästan total stillasittande. Det är när
vi rör oss som kreativa tankar kommer, tankar utanför de vanliga mönstren. Det
är när vi rör oss som hormoner frigörs som gör oss både glada och lyckliga. Det
är när vi rör oss som kroppen stärks och blir hållbarare, det är när vi rör oss
och alstrar vår egen värme som kroppen bränner bort inflammationer och
reparerar små skador. Om vi inte håller igång kroppen med aktiviteter bryts den
ner fortare än om vi använder den, hur motsägelsefullt det än låter men vissa
saker är gjorda för att användas och blir bara starkare. Så länge vi använder kroppen
med sunt förnuft förstås för allt kan missbrukas och överkonsumeras. Även
motion och hälsotänk som då istället blir ortorexi och fixering.

Vi är
skapta för att vara i rörelse men för många som hamnat i det onaturliga
tillståndet av stillasittande känns det kanske svårt att bryta vanan och börja
röra på sig. Ta små steg, börja med att fundera över dina vanor och se hur du
kan byta en vana mot en annan.

Fundera på hur ditt livs karta
ser ut och vad du vill ställa in kompassen mot. Kan du klara det själv, eller
behöver du lite hjälp och stöd? Var ärlig med dig själv och be om det du
behöver någon annans kunskap för att genomföra för inte många skulle drömma om
att själv bygga sitt drömhus. Varför skulle du då måsta klara av att bygga in
önsketillvaro utan stöd?