Det
är svårt det där med träning, om man vill göra det svårt vill säga. Tar men den
enkla vägen så gäller att:
a)
Träna på det du vill bli bättre på.
Vill du förbättra din kondition så lägger du mesta tiden på långa distanspass.
Vill du bli starkare så tränar du mer styrketräning och är det rörlighet du är
ute efter så fungerar yoga, flexibilitetsträning etc bäst. Men det är förstås
inte bara sortens träning som ska vara rätt även idrotten. Vill du bli bättre
på att åka skidor så ska du ju åka skidor och är det fotboll som gäller så
måste du träna med boll.
b)
Variera insatsen. Ibland tränar du
kortare men snabb distans och ibland mycket längre och lugnt, zon 1 och zon 3.
Styrketränar du så kör du tungt och få rep ena gången och andra gånger lättare
men fler repetitioner. Promenerar du samma sträcka på samma tid varje gång så
blir du inte bättre eller förbränner mer utan kroppen ställer in sig på den nivån.
c)
Utveckla dig. Ta reda på var du är
så du vet var dina gränser går och du kan flytta dem lite åt gången.
Enkelt,
eller hur?
Många
tar livet, träningen, karriären alldeles för allvarligt. Ibland så allvarligt
att inget blir gjort eftersom det känns så stort och svårt. Inte ens eliten
inom något område tar den stora svåra biten i en tugga. Istället väljer de att
bryta ner och se de små bitarna som man kan göra något åt. Betar sedan av dem
en och en och en och…
Det var
inte en lek att försöka visa att ribban borde ligga högt.
Personligen
så ville jag ha lite att bita i. Jag ville ha en grundlig startpunkt så jag
kunde lägga utgångsfarten utifrån verkligheten och inte ”tron”. Bokade in en
tid för testning och körde både en tröskeltest och en maxpulstest. Gissa om det
kändes 
Men mycket givande att ha en
utgångspunkt att sätta nivån efter och mäta sina framsteg mot.
Vilken är din utgångspunkt? Vilken utgångsfart har du? Eller är det kanske dags att ta
reda på dem och sätta siktet på framtiden?
