FriskaSteg start

Då är det dags att både boka upp dig själv i kalender och att intresseanmäla dig till årets Måbra-vandring!

Vi prickar in höstfärgerna i år. Ger oss iväg in i Vindelfjällens Naturreservat den 12 september och förhoppningsvis är det inte bara dvärgbjörkarna och myrarna som är målade i höstens alla färger utan även alla de fjällbjörkar som vi passerar på vägen upp till kalfjället.

Har
du någon gång känt för att stänga ner allt? Att ta semester från vardagen,
jobbet och alla dina åtaganden? Både de roliga självvalda och de där du gör
bara för att det förväntas av dig.

Egentligen
vet jag inte om någon saknat mina inlägg här på sidan. Om någon varit här och sökt
inspiration eller bara funderat på om något spännande är på gång. Eller är de
flesta så inställda på Facebook så det är där alla kikar in? OM så är fallet så
har ni ju i alla fall fått något litet livstecken från mig. Har ni dessutom Instagram
och följer FriskaSteg där så har ni fått några fler livstecken.

Det
här året (eller redan förra?) har jag prioriterat MIG SJÄLV. Det började byggas
på lite pö om pö och tillslut kände jag bara att ”Nä, jag tar hand om mig själv
och resten får komma när det finns energi. De som behöver mig kommer att höra
av sig.” och så blev det

Det
är lustigt för jag vet precis hur allt började, rätt fånigt faktiskt. Det började
med att en… bekant (För vi hann nog inte bli vänner) pratade om sin besvikelse
över vänner som sviker och någonstans där kände jag att det var mig hon menade.
Att det var jag som svikit. Hon sa det inte rakt ut så kanske menade hon inte
mig.

Fel
nr 1 av mig, att ta på mig en känsla som hon kanske inte riktade till mig. Eftersom
jag nu kände som jag gjorde och inte förstod varför så blev jag frustrerad och
tänkte skriva ett långt och insiktsfullt inlägg om att vara SVIKEN, BESVIKEN,
FÖRBISEDD. Men eftersom jag även kände att en annan person, rätt så nära,
nyttjade sin position på ett sätt som hon tidigare visat förakt för när andra
gjort det samma så späddes det på. Med AVUNDSJUKA. Att hon dessutom kommit in
på min planhalva och nu kunde göra saker som inte jag kunde fastän jag varit
här så mycket längre. Jo, mer frustration som jag inte uttryckte utan behöll inom
mig. Tänkte skriva om det också.

Fel
nr 2. Varför ta till mig sådant som jag ändå inte kunde tänka mig att göra?
Släpp det!

Alla
dessa ”tänkte skriva” utan att jag kände varken skrivarlust eller att jag hade känslan
helt klar med BESVIKELSE, AVUNDSJUKA, FÖRBISEDD gjorde inte saken bättre utan
jag fick bara krupp av att inte kunna. Fast jag tror att jag inte riktigt ville…

Men
något fel kan lätt bli rätt – och rätt är så mycket större än att tänka fel! I
alla fall om man väljer att se det så. Så, NU är jag tillbaka . Har hunnit med att prioritera in en bok så om ca 5 veckor
kommer min fjärde bok ut. Japp, den handlar om vandring den också.

Och att
må bra är just vad jag och alla deltagarna brukar göra, med råge. Bara att
börja planera för Må bra-vandringen gör att jag får en lyckokänsla och börjar
må ännu bättre.
Att ha ett mål där jag vet att jag kommer att trivas, även om
det skulle regna varje dag (vilket det ännu aldrig gjort) får mig att gå igång.

Jag
hoppas att även du känner att Må bra-vandringen är något som kan få dig att
slappna av, stressa ner, samla energi och få en lyckokänsla i kroppen. För just
det ger Må bra-vandringen mig och det vill jag också ge dig.

Hör av dig med frågor och diskutera på FriskaStegs facebooksida så får fler svar på sina eventuella funderingar.

Programmet och inbjudan är raderade eftersom vandringen har varit. Välkommen till nästa!

Idag
gör jag definitivt inte som jag alltid gjort (och får samma resultat som jag
alltid fått).

Jag
går inte åt det vanliga hållet, kör inte det vanliga passet med mina (o)vanliga
deltagare och jag tänker inte mina vanliga tankar. Idag är allt totalt
annorlunda och jag lovar att jag kommer att ha så mycket nytt i huvudet när
dagen är slut att morgondagen kommer att vara helt underbar av bara farten.

Hoppas
även DU gör något du inte alls brukar göra… Kanske pratar du med personer du
inte brukar prata med, kanske tar du en annan väg till/från jobbet än du brukar
och kanske testar du ett helt annat träningspass än du brukar.

För
som jag började inlägget – om du gör som du alltid gjort får du samma resultat
som du alltid fått. Och var är utvecklingen med det?! Även om vi gillar där vi
är så vill vi väl oftast utvecklas, om än bara en aning? Att utvecklas betyder
inte automatiskt att vi ska bli något annat utan att vi ska bli en ”bättre”
version av det fina vi redan är. Om vi alltid kör samma träning med samma
motstånd så blir vi varken snabbare, starkare, rörligare eller får bättre
kondis. Om vi alltid tänker i samma banor så skapar vi inte något nytt. Får
inte nya infallsvinklar och om vi inte lär känna nya personer får vi inte ta
del av nya åsikter och erfarenheter.

Jag
vill fortsätta att utvecklas – vill du? Vilken liten ”nyhet” ska DU prova idag?

Under senare delen av sommaren har vi här i Harads motionsvandrat ett antal gånger. Kanske har du sett evenemanget på Facebooksidan, kanske inte. Varje gång har jag haft privilegiet att få prata med en ny person som, kanske inte är okänd för mig men inte någon jag känner desto mer. Vissa i gruppen har varit konstanta, andra har kommit och gått. Varje gång har varit en ny upplevelse och jag måste säga att så givande samtal och trevligt umgänge är en enorm energipåfyllning.
Att ta med andra personer längs nya stigar, både fysiskt och mentalt, lockar mig. Att få visa, inspirera och motivera till nya upptäckter och samtidigt få ta del av det som den andra ser och upplever ger mig energi. TACK för att ni följer med!

Det hinner nog bli några fler motionsvandringar innan snön lägger sig. Fast, man kan ju ta snöskor… Ta med din vän och ge er ut på lite ”Walk and talk”. Man tänker nämligen väldigt bra samtidigt som man går och så får man tid att tänka efter innan man svara också, något som inte alltid händer vid ett fikabord.

Fler
och fler inser att träning inte är något tråkigt man ska klämma in i schemat,
jäkta till och må dåligt över för att man inte hinner med. Istället har träning
blivit var mans möjlighet till umgänge, upplevelser och hälsa. Japp, precis så
är det

Visst,
du som tränar för att prestera, som har ett tävlingsmål (mot dig själv eller
andra) måste givetvis fokusera och träna grenspecifikt till stor del men alla
vi andra…. Vi som inte hittat något mål, som inte gillar att tävla, som bara
tränar som motion – för hälsan. Vi kan definitivt rensa i kalendern och göra
många saker samtidigt.
Samla gänget och gå ut och promenera!

Boka
in en skogsvandring med kompisarna och prata igenom allt det där ni inte hinner
annars. Ta med partnern ut och cykla och styr kosan till ett café som det tar
en timme att cykla till så får ni mycket bonustid tillsammans. Vilken
naturupplevelse skulle du vilja hinna med i sommar? Fundera och fråga sedan
någon i din närhet om den vill hänga på. Tränar ni på fjället? I älven? På
ängen? Naturen är hälsa för kropp och själ. Och så alla bonusar då… Jag och en kompis simmar i sjön, det blir inte så mycket snack men ändå mer än man tror

Har
du tänkt på hur stor del av dagen du använder dina fötter? Visserligen kommer
larmrapport efter larmrapport om att vi sitter för mycket men däremellan, och
under tiden också beroende på vad du har på fötterna förstås.

Har du
tittat på dina fötter nyligen?

Vi
tränar kroppen; starkare, uthålligare, snabbare och smidigare ska vi hela tiden
bli. Men hur många kommer ihåg att ta hand om det som håller oss uppe? Och just
nu tänker jag inte på ryggraden utan grunden, fötterna.

Vi
ska stå på dem i 90 år, förhoppningsvis. Okey då, minus det där första året då
vi kröp 😉 Men du förstår min poäng?

Balansboll
är bra för mer än fötterna/vristerna. Den stärker varje led från fot till
huvud, dessutom blir ju balansen suverän. Kan du skriva ditt namn i luften och ändå stå kvar med andra foten? Duktigt!

Om
vi inte tar hand om våra fötter så kommer små krämpor så småningom att leta sig
genom fötterna och upp i huvudet. Bokstavligen. Om vi tar hand om fötterna
kommer de att bära skelettet på ett bättre sätt vilket gör att vi kan undvika
vissa slitningar i knän, höfter, rygg, axlar och alltså huvudvärk. Ofta är det
en krämpa som resulterar i en annan och fötterna, de får ta många stötar genom
åren.

En
tuggleksak för hunden kan man gärna massera fötterna med.

Rulla
en studsboll under foten när du sitter vid skrivbordet gör susen mot hälsporre
och masserar stora ”senan” under foten, plantar fascian

Ta
hand om dina fötter så går du garanterat lättare fram genom livet!

Gott från trädgården

Karin
frågade efter mitt recept på rostade rabarberremmar som ska med
på årets Måbra-vandring och här kommer det Njut! Men du gör det mer om du
sitter på en fjällsida och spanar ut över vidderna!

Hör
du till dem som skalar rabarberna innan du ska göra paj? I så fall har jag det
perfekta godiset du kan göra med skalet. Skalar du dem inte så får du väl göra
det för en gångs skull (lovar dock att det blir fler än en gång).

Skär av
den röda biten 10 cm längst ner på 5-6 rabarberstjälkar, att bara dra loss ”skalet”
blir för tunt så ta en osthyvel och hyvla varje sida.

Blanda
runt med 2-3 msk strösocker och 1 msk muskovadosocker och lägg sedan i en gryta
och rör på svag värme tills sockret smält och rabarberskalen vattnar sig. Låt
sjuda 1-2 minuter till.

Nu
kommer JOBBET

Lägg
bitarna på en bakplåtsklädd plåt. Försök släta till dem vilket jag gör genom
att dra dem genom min stora matpincett. Eller använd fingrarna, eller lägg bara
ut dem men då torkar de sämre och skillnaden mellan tjocka och tunna gör
torkningen ojämn = brännrisk.

Torka
i ugn på 150grader i ca 8 min, sedan rostar du dem på 200 grader i 2-3 min.

Låt
torka en stund innan du lyfter upp dem och… oj, tog de slut? Nåväl, sommaren
är inte slut än så du hinner en vända till

Hitta
mitt Ikigai!

Just
nu känns det som om jag tappat min ikigai. Eller i alla fall blivit tvungen att
lägga den åt sidan. Fast, måste jag det egentligen? Och hur bra är det att inte
ha sin ikigai att följa varje morgon man vaknar?

Det
japanska ordet ikigai betyder ungefär ”reason for being”; meningen
med mitt liv. Fast ändå inte riktigt, det handlar mer om min egen anledning
till att gå upp på morgonen, den inre tillfredställelsen man får under dagen.
Saker men älskar att göra, brinner för, det som ger mitt liv mening. Japp, vi
har inte alla formulerat vårt ikigai och det krävs en hel del rannsakan för att
komma på det och ibland upptäcker man det när det försvinner…

Jag
har aldrig uttalat mitt ikigai men jag har heller aldrig saknat det förut.
Alltid har jag vaknat med ett leende på läpparna, gått hela dagen och bara känt
att allt är bra och att jag har ett bra och givande liv. Men så plötsligt är
allt inte så bra mer. (Får man ens säga så?) Dagen är inte alltid ett leende
och en tillfredsställelse.
Något jag inte kan ta på saknas, en avund smyger sig
in tillsammans med negativa vibbar och tankar. Eftersom jag älskar att läsa och
läser allt jag kommer över och lite till så satt jag plötsligt med en text om
bitterhet framför mig. Men det kräver ett nytt inlägg som du får vänta på ett
tag för så mycket negativt vill jag inte dela med mig av så här på en gång Istället får ni ett boktips, Garcia och
Miralles bok: Ikigai, hitta din väg till
ett långt och lyckligt liv.Definitivt värd att läsa medan du funderar över vad du gör av ditt liv och vad
du egentligen vill göra.

Tillbaka
till min borttappade, förlorade eller som jag bitvis känner det, stulna,
ikigai. Det är väl en sak att komma till insikt om att man bytt fokus och har
en ny ikigai, en annan sak att bli utmanövrerad och känna att man inte har
kontroll över förlusten av sin ikigai. Och det är ungefär så jag känner mig –
utmanövrerad. Förr, när jag styrde mina 24 timmar alldeles själv kunde jag
välja vad jag skulle lägga tiden på. Skriva, påta i trädgården, läsa, träna, inspirera
andra, laga mat… Alla sådana där saker som jag tycker väldigt mycket om att
göra och som ger mig tillfredställelsen i slutet av dagen, ger mig inspiration
på morgonen till ännu en härlig dag. Det måste väl ändå ha varit mitt ikigai,
inte en sak utan flera. Eller var det kanske att sprida inspiration och glädje
genom olika saker? Alla sakerna gjorde att jag kände att jag utvecklades, lärde
mig något och fick tillfredsställelse i att dela med mig av det jag
visste/lärde mig/kunde till er som kikar in här på FriskaSteg. Till er som
läser mina reportage eller ber om tips och råd.

Så
har jag plötsligt en kropp som inte funkar som jag vill. En kropp som hindrar
mig från vissa saker och som helt enkelt är besvärlig och inte tydlig med vad
som är fel. Något är fel och jag kan inte hoppa upp på morgonen för tårna måste
rätas ut. Foten skjuter inte ifrån, jag går sakta. Och nu säger farbror doktorn
(nr 4) att jag INTE får hoppa. INTE får springa.

Min
kropp har utmanövrerat mig från min ikigai.

Okey.
Nu gäller det att INTE låta negativa tankar ta över, inte bli bitter inte…
Äh, Nu gäller det att hitta min ikigai.
Jag tror nämligen inte att en människa är statisk och inte kan hitta nya
meningar och mål. Eller så kan vi inte det utan måste hitta nya vägar att nå de
gamla målen. Bara byta ut det där ultraloppet… Mot?! Någon som har ett förslag ?