FriskaSteg start

Ibland slår barndomen till med dunder och brak, eller minnena rättare sagt. Jag har nyss varit uppe till fjälls och gjort ett vandringsreportage tillsammans med sambon.

Underbara fjällvärld!

Tänk hur här såg ut när inlandsisen precis varit här!

Bilen parkerade vi precis vid järnvägen och när jag på långt håll hörde tåget kom jag ihåg hur vi brukade lägga ett mynt på spåret när vi var i Björkliden som barn och skulle åka tåg hem. (Vägen fanns inte, SÅ gammal är jag )

Den här gången hade jag tur, det var ett malmtåg som kom och det stannade på stationen för att vänta in ett mötande tåg så vad gjorde jag?! Japp!

En tåg-krona

Visst är det härligt att ha minnen att återkomma till?

Sommaren
kom tidigt, så underbart att få påta i jorden. Plantera och köra styrketräning
genom hederligt arbete. Hallonland anlades, jorden vändes och potatisen sattes.
I förrgår var det visst minusgrader och potatisblasten ser ut därefter… Som
tur är så är den det bara den högsta, den som hunnit bli ca 5 cm hög som
frosten har varit på. Återstår att se vilken överlevnadstaktik den kör. Börjar om
men ny blast eller repar det som repas går. Ungefär som vi med träning.
Majsplantorna rök i den hårda vinden någon dag tidigare så…

Igår
när Håkan skulle till garaget skrämde han en liten rävunge som kikade fram
bakom bagarstugan. Sött!

Idag
satt en lite sädesärleunge och tiggde mat på brandstegen bakom matsalsfönstret.
Skoj med lite sällskap tyckte vi när vi åt. Jag funderade lite på vad rävungen
kan ta sig för om den skulle hitta sädesärlan men den satt i alla fall högt. ”Nej,
nej!” ropar jag plötsligt och Håkan tittar upp. Jag stirrar rakt på en häftig rostbrun
sparvhök som seglar rakt mot den lilla på brandstegen. Vips så var så både
ungen och den stora borta.

Livet är grymt. Men vi har nog sparvhöksungar i närheten.

Avundsjuka
är en stark kraft som kan få oss ner i det djupaste svarta men den kan även vara
en drivkraft som får oss att vilja utvecklas. Undersökningar visar att vi ofta jämför
vår egen situation med andras och när vi ligger efter så blir vi avundsjuka.
Det positiva som kom fram är att samma mekanism även verkar åt andra hållet. OM
vi exempelvis träffar någon som har det sämre än oss blir vi genast mer
tillfreds med vår egen situation. Den amerikanska studien (vad annars?) bad
även deltagarna att avsluta meningen ” Jag är glad att jag inte är…”. Efter
att ha genomfört uppgiften fem gånger var försökspersonerna mätbart nöjdare.
Motsatt skedde med den grupp som avslutade meningen ”Jag önskar att jag
vore…”

Var tacksam för det du har istället för att se det negativa i det du saknar.

Så,
att se sig själv som svag och förfelad och önska att man vore något annat kan
ofta leda till destruktiva känslor. Se sig själv som bättre än andra är ett
sätt att vrida avundsjukan till din egen fördel. Alltså, när arbetsbördan är
stor, önska dig inte semester eller inget att göra utan tänk: ”Jag är tacksam
för att jag inte är arbetslös”. Är det jobbigt att gå när bilen inte startar så
istället för att önska dig en ny bil tänk: ”Jag är tacksam för att jag inte är
rullstolsbunden”.

Avsluta
nu meningen: Jag är tacksam för att jag inte … och gör det tre gånger varje
kväll när du lagt dig en gång på morgonen till frukost och se vad som händer
med din inställning till din egen tillvaro.

Oj, oj, oj får jag väl säga. Nu HAR jag varit borta från bloggen länge. Mer har hänt på facebook men inte väldigt mycket mer.

Skärpning

Jag gillar Nalle Puhs sätt att fundera över saker och ting. Hur någon kan kalla honom för dum övergår mitt förstånd.

”Det är bäst att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det.”

Bara det säger ju att han är klok! Hur många av oss jäktar inte för att hinna med en massa saker som vi varken vill göra innerst inne eller behöver göra. Träning har idag blivit en sådan ”sak man letar efter”, ett måste som man trycker in i en redan knökfull dag. Visst är träning bra och får dig att må bättre i det långa loppet men kanske inte om du klämmer in den. Kanske mår du mycket bättre av att stanna hemma och umgås med din familj? Eller hälsa på en vän? Eller spendera lite tid för dig själv?

Fundera över dina måsten och varför du gör dem så kanske du kan hoppa över några av dem i framtiden och njuta av saker du vill göra och du mår bra av att göra.

Som ni kanske märkt gillar jag teerna från YogiTea. Förutom att de har underbara smaker, stärker och/eller lugnar så finns där något tankvärt på varje tepåse. Som idag, när regnet äntligen dragit vidare och skidspåren sakta börjar frysa till men klistertuberna fortfarande måste användas på skidorna. Vädret som först fick mig att välja löpning istället för skidor påminde mig sedan om hur det är att valla med klister.

”Challenges create strengths”

För det är ju just så det är. Om vi inte ställs inför svårigheter är det svårt att utvecklas och bli bättre. Så backa inte när det känns svårt, försök.

Bli inte nedslagen när det känns som om allt går emot dig, se istället nya vägar och var glad och stolt över ditt sätt att tackla och lösa situationen.

”Det som inte dödar det härdar” som vi sa på skidgymnasiet efter riktigt tuffa pass men det gäller ju alla utmaningar vi ställs inför.

Ibland
går det riktigt fort, nä inte i skidspåret eller förlåt, inte än i skidspåret.
Nä, jag tänker på vädret, träningsmöjligheter och tiden. Har ni tänkt på att
det är jul nästa vecka? Redan! Visst, jag har väntat ett bra tag och förberett
så där lagom men sedan kom livet, jobbet, träning och vänner in och fick plats.

Snön
som kom så underbar vit regnade nästan bort…

De lånta rullskidorna som gav
åkglädje på isiga grusvägar var en fröjd.

Så
blev det minus 23. Hutter och brrrrrrrr. Vi fixade min kaminhörna i kontoret
istället.

Jisses vad härligt att kunna
slappna av och njuta utan att se det där ”att göra” i ögonvrån.

Alla mina lådor försvann också.
Och så kom snön igen! och
jag ställde jag bort mina skidgångsstavar för vintern.

Härligt
nervös, förväntansfull var jag hela gårdagen. Fånigt egentligen för det var ”bara”
en zontävling på kvällen. Men årets första skidtävling… Givet så ska man vara
lite nervös, så där att adrenalinet rinner till och kroppen förbereder sig för
att ta i.

Att se alla små knattingar pinna
på i spåret är halva njutningen.

Nu kunde jag ju bara ta i så pass som jag tränat… Alltså inte mycket
skidåkning men träning är ju lite överskattat… ibland. Man behöver inte
alltid vara vältränad för att tordas ge sig i kast med en utmaning, en tävling.
Vasaloppet har jag åkt tre gånger, medaljtid en gång och som mest åkte jag 13
mil innan jag ställde mig på startlinjen. Vadå? sa jag till dem som undrade hur
jag kunde. Jag gillar ju att åka skidor och nu får jag åka både långt och länge

En
som ska åka långt men snabbt och inte länge är Nina Lintzen.

Vi var och fotade henne häromdagen när hon
körde sina skidor genom Skiselectorn för att se vilket spann oh gillar bäst.
Vi håller tummarna för att det går riktigt bäst för henne i Ski ProAm laget, Sveriges första damlag i längdskidor.

Så slår
det mig, laxen hade jag ju tänkt grava, chokladpralinerna vill jag äta alltså
ska de göras, ett julfirande har jag skjutit upp att tacka nej till och det jul
redan nästa vecka! Tur att snön kommit och vi redan hittat rätt julgran. Hugger
den till helgen och rullar chokladpraliner medan laxen ligger still i kylen och
julsånger klingar i radion.

Nä,
jag har inte lagt ner. Tvärtom har jag inspirerat mig och utbildat mig lite
till, dessutom har jag haft en härligt lång återhämtningsperiod så nu är jag
redo att ta nya tag. Är ni?

Litteratur
är aldrig fel. Här är min tidningsbunt
från de senaste två veckorna.

Dessutom
ligger i läshögen: Människans fysiologi, Snabbhetsträning, Talangutveckling och
9+ screening batteri så ni förstår att jag har (haft) att göra J

Humlan kan inte
flyga enligt fysiklagarna men samla nektar lika flitigt som ett bi gör de.

Att längta och planera är en stor del av själva
upplevelsen, ibland nästan mer eftersom upplevelsen alltid tar slut för fort.
Vem uttrycker det bättre än Nalle Puh?

”Fastän det är
förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man
börjar äta som är nästan ännu bättre…”

Vad tror ni Nalle
Puh skulle tänka om dessa honungstinna ramar? Snålvattnet rinner för mig i alla
fall

Nu
blir det ett stort djupt andetag, en titt i trädgårdslandet och ”känna på- pass”
med löpintervaller innan jag tar nya tag och vi öppnar Pensionat Prästgården
till helgen. Under veckorna som varit har vi nästan haft träningsläger här
hemma. Från Malmö kom dansken och fd landsvägs tävlingscyklisten Kasper
Mölgaard-Ibsen som sadlat om till MTB och hans fru Katarina också hon tävlingscyklist
i MTB med ett endast 2 år gammalt SM
guld i XCO i D30. Om jag säger att båda är ordentligt duktiga,
tävlingsinriktade och hårt tränande så förstår ni kanske att de fått med oss på
pass om är lite hårdare än våra vanliga. Katarina som tidigare kört
triathlon och nu är på väg dit igen och driver träningsföretaget Dragonmother visade var ribban låg genom
att komma hem från löpteknikträning när vi andra precis hunnit upp på morgonen
för att sätta på espresson…

Några
fin-fina dagar hade vi med MTB i tuff och sugande sandblandad fjällterräng där även
de tuffaste Jeepar slagits ut.

Katarina funderar över om föraren
gick till civilisationen direkt eller sov över några dagar…

Vi hade
faktiskt tid med lite lugn cykling emellan åt. Cyklisterna (alla minus
skidåkaren Annika alltså
) var ute på några snabba passa också men även jag hängde jag på ett pass med 8
mil MTB. Inte dåligt för en längdåkare och mycket bra för benmusklerna.

På
tal om benmuskler! Vi var givetvis iväg på en vandring också. Några dagar upp
till fjälls måste man ta gäster när de kommer på upplevelseläger.

Vart
vi var och vad vi gjorde är en annan historia men som lågintensiv grundträning
och för att öka sin fettförbränning är fjällvandring något av det bästa du kan
göra. Vandrar du i fjällen måste du vara beredd på det mesta och ha både
regnkläder och varma kläder för vem vet vad som väntar när du kommer över ett
pass och ska ge dig ner på andra sidan.

Håkan ger sig ut i det okända…

Ni
förstår behovet av djupandning och löparintervaller nu? Tar nog en tur i
jordgubbslandet också. Kasper och Katarina var nämligen och plockade första skörden
innan vi grillade älg och drack rödvin som avskedsmåltid.

Gubbarna är stora och goa
tyckte Katarina