Det mesta av allt vi gör, gör vi av gammal vana. Av gammal vana tar vi samma väg
till affären eller tömmer diskmaskinen på samma sätt. Tränar av gammal vana i samma fart och samma ansträngningsnivå som vi är vana vid – får samma resultat vi är vana vid.

Fundera
på en annan vana, hur du går till väga när du klär på dig. smileySitter du? Står du?
Kan du fortfarande ta på dig sockorna stående – eller när slutade du kunna det?
När en rörelse du brukade kunna utföra på ett sätt “plötsligt” blir svår och
du måste justera ditt rörelsemönster för att få rörelsen att fungera, DÅ borde du börja fundera över
VARFÖR.

Varför kan du inte längre göra det där? På samma gamla sätt? Vad har hänt dig/kroppen/omgivningen/…?

Jag
och Håkan tillbringar många nätter i tält under alla de friluftsreportage vi
gör på ett år. På skoj brukar vi säga att det är vårt sätt att se om vi blir stelare,
otympligare eller mer orörliga. För så länge vi utan större problem kan komma in i
och ut ur tälten, vända oss fram och tillbaka, sitta med utsträckta ben och äta maten så håller vi en bra nivå på rörligheten. Har du
förresten provat om du kan sitta på golvet med utsträckta ben? Klarar du 10 min?

Ett bra antal minusgrader i Kaskasavagge men rykande varm mat och go’ sovsäck!

Om du
inte blir observant på dina vanor så är det svårt att ändra på dem, eller föra
in nya vanor. (o)Vanor är som ett glas – du måste veta hur fullt det är för att du
ska kunna fylla på det med mer innehåll. Är det redan fullt får du fundera på
om det är det innehållet du vill dricka upp eller om du ska byta ut allt eller
bara lite…